Nu har vi tagit tempen på skärgårdens nöjesliv under lågsäsong, på tre olika platser. Det fjärde och sista reportaget är från Ingmarsö. Och även här slår nöjestermometern i taket, trots den kalla vårvintern.

Det finns saker att göra om kvällarna i skärgården under lågsäsong, det är inget snack om saken. I tre tidigare reportage under vintern har vi besökt Pärlan på Möja, M/S Riddarfjärden och Sandhamns värdshus. Alla tre krogarna erbjuder god mat och umgänge året om och här samlas öbor och besökare för att fira helg och bara umgås. Det fjärde vattenhålet som tidningen besöker är pubkväll på Ingmarsös bygdegård Lurkan. Och här kan vi snacka eldsjälar och engagemang för bygden på riktigt. Till skillnad från de tre krogarna, anordnas Ingmarsös pubkvällar, en gång i månaden, av ideella krafter som tar av sin fritid för att se till att det finns en mötesplats för alla på ön när Ingmarsös krog är stängd.

– Det är jag och några till från styrelsen som brukar ordna pubarna. Det är roligt och vi får mycket uppskattning men det är också mycket jobb. Förra året sa jag att nu struntar vi i det, eftersom det var så få som var med och drog lasset. Men jag kunde inte hålla mig. Jag tycker att det är viktigt att man träffas och pratar, att man går ur stugorna, så jag har fortsatt, säger Lotta Ljungberg, bygdegårdsföreningens ordförande, som även anordnar kvällens pub.

”Take me home countryroads to the place I belong…” Toner från några trubadurer är det första som hörs när man kliver in på årets andra och näst sista pub. De har tagit sig från Svartsö och Edö kvällen till ära för att få umgås och spela musik

– De här kvällarna är bland det viktigaste jag har. Vi som är egenföretagare i skärgården på små öar behöver de här sociala sammanhangen året runt, säger Sven Spiegelberg som tagit med gitarren över sjön från Edö för att jamma på Ingmarsös pubafton.

De andra trubadurerna är från Svartsö och under kvällen spelar de gamla goda dängor nonstop. Allt från ”Yellow submarine” till Taubemelodier.

Till sin hjälp har de en stor skara Ingmarsöbor som önskar låtar, applåderar och klämmer i vid refrängerna.

Det är ett 40-tal personer, i alla åldrar, på kvällens pub. Både öbor och fritidsbor har anslutit. I ett hörn kastas det pil, i ett annat spelas det biljard och i baren är det livliga diskussioner om allt från helgtrafiken till de första vårtecknen man sett. En varm och glad stämning strömmar genom hela lokalen.

Eftersom bygdegården har serveringstillstånd finns både mat och dryck att beställa under kvällen.

I dartmatchen är det jämnt och Helen Duhs har precis kastat sin tredje pil i den pågående omgången.

– Klart man måste komma hit och kasta pil. Idag är det extra mysigt med livemusiken. Hade puben inte funnits hade jag bara suttit hemma istället, det här är ett jättebra sätt att träffa alla igen, säger Helen Duhs som bor både på fastlandet och på ön, och fortsätter.

– Det här kan man inte hitta någonstans i stan. Här finns det så många fantastiska människor, säger hon.

Vid ett bord sitter ett gäng Ingmarsöbor som just har avslutat sin biljardmatch.

Vad betyder det för er att Ingmarsöpuben finns?

– Tja, vad hade man gjort utan det här när krogen inte har öppet? Man tränar, spelar datorspel, eller håller på med veden. Puben gör att man träffas, säger Jonas Moberg som tidigare har bott på ön i fem år men som nyligen flyttat till fastlandet.

– Det här är som limmet som håller samman alla, fyller Niklas Ljungberg i som är uppväxt på Ingmarsö.

Pubkvällarna kan se olika ut från gång till gång. En kväll hade de 13 musikanter på besök och en annan var det lite lugnare och då satte man istället igång en musikvideo på storskärmen. Bygdegården är med i Swedish film och har därför tillstånd att visa film på storskärm. Det brukar bli mellan sex och åtta pubar per vinterhalvår. En pubkväll arrangeras för varje månad som krogen inte har öppet. I år öppnar krogen den 1 maj men en sista pub ska ändå ordnas den 21 maj.

Handduken ska ju som bekant kastas in när man ligger på topp och tidningen avlägsnar sig från festligheterna vid elva rycket, när puben är i full gång. Utifrån lyser ljuset varmt från bygdegården i den mörka aprilnatten och den levande musiken hörs ut genom ett fönster som står på glänt. Hemliga källor informerar tidningen om att trevligheterna fortsatte långt in på småtimmarna. Lika bra det när det går en månad till nästa pub.

Inlägget Unik pubkänsla som inte går att hitta i stan dök först upp på Tidningen Skärgården.

I stora delar av Stockholms skärgård är det mer än 100 år sedan djupen mättes senast. Därför är det på tiden att man nu kartlägger bottnarna med modern teknik, för sjöfarares säkerhet men också för att veta vad som finns under ytan. Spänningen stiger ombord när oidentifierade vrakdelar dyker upp på skärmarna…

Den större delen av besättningen har spenderat natten ombord på Sjöfartverkets fartyg Anders Bure. Hon ligger i hamn på Dalarö när tidningen gör ett besök. Alla verkar ha fått sig en god natts sömn och en ny dag full av spännande fynd ska just ta vid.

– Man sover gott ombord, säger marinbiologen Maria Sandberg som brer en macka till innan den tidiga frukosten ombord får anses avslutad.

Det är lika bra med extra energi då besättningen jobbar elvatimmarsdagar.

Sjöfartsverket har precis inlett uppdraget att sjömäta Stockholms skärgård. Även en person från marinen deltar i uppdraget. När tidningen hälsar på har besättningen mätt klart vid Landsort, förflyttat sig norrut och kommit till Dalarö. Men det är långt kvar tills uppdraget är klart uppe vid Arholma. Enligt planerna kommer mätningen att ta 1,5 år.

– Det är mycket yta att mäta när vi kommer in i mellanskärgården vid Svartsö och Ingmarsö. Vi mäter fram till i december och sedan kanske det blir ett par månaders uppehåll innan vi startar igen, säger Mårten Hörlin, befälhavare på Anders Bure.

Sjömätning betyder, precis som det låter, att man mäter djupen i haven. Sjöfartsverket ska nu mäta de områden i skärgården där passagerartrafiken går. Och det är på tiden att uppdraget nu utförs. Större delar av de trafikerade vattnen utanför de stora farlederna i Stockholms skärgård, är inte mätta sedan 1800-talet. Då mätte man i fot och famnar med handlod. Det är med hjälp av EU-medel som man nu kan genomföra uppdraget. EU bidrar med 1,6 miljoner euro som fördelas mellan uppdraget i Stockholms skärgård och ett likande i Ålands skärgård. Stockholms läns landsting och Åland landskapsstyrelse bidrar tillsammans med 2,2 miljoner euro.

Efter en säkerhetsgenomgång kastar besättningen loss och hissar signalerna och vi ger oss ut på upptäcktsfärd.

– Vi har hittat säkert sju eller åtta sådana här felaktigheter som kan resultera i en UFS varning bara i de områden vi har sjömätt hittills, säger Maria Sandberg och pekar på skärmen med vita runda ringar, och fortsätter:

– Det är ett gäng stenar här som ligger utanför 0-3 meters gränsen i sjökortet, men som ligger grundare än tre meter i verkligheten. Vi jämför med båtarnas och fartygens AIS och ser att de har gått farligt nära områdena som de trott varit säkra.

I de här lägena rapporterar besättningen samma dag in fynden till kontoret i Norrköping som då skickar ut en varning till sjöfarten, en UFS, underrättelse för sjöfarare.

Den moderna ekolodstekniken, så kallad Multibeamekolod, kan hantera upp till 500 lodstrålar samtidigt. Ett vanligt ekolod hanterar en stråle åt gången. Lodstrålarna sprids från ekolodet som en solfjäder tvärskepps fartyget. När fartyget sakta förflyttas framåt skannas botten under en kurs. Därefter vänder fartyget 180 grader och kör tillbaka parallellt med föregående kurs med ett tiotal meters förflyttning i sida. Detta för att hela botten skall träffas av lodstrålar.

Vi närmar oss en brant kant där besättningen fick dålig täckning dagen innan och området måste därför mätas en gång till. Bräder som ligger huller om buller dyker upp på bilden. Ett vrak ligger snett under oss bara några meter från ytan.

– Vi hittar ett vrak om dagen ungefär, både okända och kända. Det här är känt men oidentifierat säger Mårten Hörlin som kollar upp vraket i riksantikvarieämbetets register.

Marinen deltar i projektet för att öka samarbetet mellan myndigheterna och för att samla in värdefull information via deras sightscanner.

– Vi har personalbyte på tisdagar och då tar jag med mig informationen. Det är för osäkert att skicka över internet, säger Björn Fransson från Försvarsmakten.

Sightscannern hissas ned i aktern på fartyget och skickar ut sina lodstrålar horisontellt för att skapa en bild av botten.

– Vi kollar underlaget och  kan få värdefull information om spår från en ubåt eller annat. Mest är det spår från ankare, säger Björn Fransson.

Allt möjligt dyker upp på skärmarna när besättningen kartlägger bottnarna. Kanoter, bilar och kylskåp är några av fynden. Men viktigast är såklart djupdatan. När projektet är färdigt kommer sjökorten att uppdateras med de moderna mätningarna. Men låt dig inte förblindas av uppdaterad modern teknik. Det är fortfarande livsviktigt att se upp från plottrarna och sjökorten och ner i sjön för att kolla botten med dina egna scannande ögon.

Fakta/Sjömätning i Stockholm skärgård

• Periodvis kommer två av Sjöfartsverkets totalt fem fartyg delta i uppdraget, Anders Bure och Petter Gedda.
• Uppdraget beräknas ta 1,5 år.
• Uppdraget går ut på att mäta områden där passagerartrafik går.
• 75 procent av områdena mättes senast på 1800-talet.

Inlägget På upptäcktsfärd under ytan dök först upp på Tidningen Skärgården.

På söndagsmorgonen larmades Stockholmspolisen om en fyrhjulingsolycka vid Tomteberga på Svartsö. En person har hittats avliden i vad som misstänks vara en singelolycka.

– Ett vittne har sett en fyrhjuling ligga i diket vid sidan av vägen och larmar polisen strax före nio på morgonen, säger Mats Eriksson, pressansvarig vid Stockholmspolisen.

Anledningen till olyckan är ännu okänd, men för närvarande finns inga misstankar om brott.

– Vi ska nu utreda vad personen har avlidit av, och även undersöka om det fanns något fel på fordonet.

Enligt uppgift skedde olyckan i svårframkomlig terräng.

Olyckor med fyrhjulingar ökade fram till 2012, men därefter har antalet omkomna och svårt skadade legat relativt konstant trots att antalet fyrhjulingar på våra vägar ökar.

2014 antogs en gemensamstrategi för ökad säkerhet på fyrhjulingar med syfte att systematisera säkerhetsarbetet och öka samverkan inom området. Målet är att halvera antalet omkomna och minska antalet mycket allvarligt skadade fram till år 2020.

Jörgen Persson från Trafikverket har ansvarat för att ta fram strategin tillsammans med branschfolk, myndigheter och intresseorganisationer.

– Vi ser nu att olycksfrekvensen ligger kvar på samma nivå som 2012 trots att vi tillför cirka 10 000 fyrhjulingar till marknaden varje år.

Anledningarna till detta är för tidigt att spekulera i menar han, men ett antal åtgärder har genomförts inom olika områden. Till exempel information om regelverk och utbildning. Det är även från och med i år hjälmkrav på terränghjulingar, en fyrhjulingstyp som hittills inte haft ett sådant krav.

I 60-70 procent av de fall där någon omkommer har fordonet vält. Ett annat prioriterat område som lyfts fram i strategin är därför skyddssystem som inkluderar nödlarmsystem och fysiskt vältskydd. I vilket utsträckning dagens fyrhjulingar har dessa vet man inte.

– Fyrhjulingar används ofta på det mindre vägnätet men ibland även i terräng. Även mindre olyckor som sker på ödsliga platser riskerar att bli allvarliga eftersom räddning och vård inte sätts in i tid. Idag öppnar sig marknaden för olika typer av nödlarmsystem, så kallad ecall, för att korta insatstiden för vård. Ökad efterfrågan och användning av dessa system är därför av värde, säger Jörgen Persson.

Strategin och utvecklingen inom området stäms av årligen.

Inlägget Fyrhjulingsolycka med dödlig utgång på Svartsö dök först upp på Tidningen Skärgården.

Så mycket att göra. Så lite tid.
För den som vill vara aktiv i sommarskärgården gäller det att planera.
Många av aktiviteterna sker samtidigt och arrangörerna får slåss om besökarna.

För skärgårdsentasiuasten innebär sommaren bråda dagar – om man vill hinna med allt. En marknad på Ingarö, ett lopp på Husarö eller en strömmingsrodd runt Waxholm. Den som vill ta del av skärgårdens rika kulturliv under sommarmånaderna får vara beredd på att det blir en del flängande – under en och samma dag.

– Kan inte arrangörerna samarbeta kring det här, skriver en läsare till Skärgården.

Läsaren menar att arrangörerna har mycket att vinna på att samarbeta när de bestämmer datum eftersom det är i stort sett samma publik som arrangörerna slåss om.

Skärgården har gjort ett försök att kartlägga några av sommarens aktiviteter på öarna. Av resultatet kan vi konstatera att en dag sticker ut med ovanligt många event. I lördags, den 2 juli, erbjöds skärgårdsbor och besökare inte mindre än fem olika aktiviteter. Allt från Blidös egen antikrunda till växtvandring på Svartsö fanns att botanisera mellan.

– Vi försöker göra en avstämning här på ön, men det är en strid på kniven. Sommaren är så kort så det blir ju en evig kamp, säger Lars Jacobsson, vice ordförande i Blidö sockens hembygdsförening.

För något år sedan försökte man att lägga aktiviteter på onsdagar för att minska publiktrycket något. Men resultatet var sådär, säger Lars.

– Det kom mindre publik än vad vi hoppats. Därför har vi återgått till lördagar igen.

Nästa gång ett mindre smörgåsbord dukas upp är nu på lördag, 9 juli. Då arrangeras både Skärgårdsfestivalen på Djurö och Ingmarsödagen på Ingmarsö bland annat.

– Vi är många föreningar bara på vår ö. Vi försöker att samordna alla våra program vilket är väldigt trevligt, så att ingenting krockar, säger Elisabet Wennlund, ordförande i Ingmarsö Byalag.

Även hon nämner att det är svårt att hålla koll på hur andra öar planerar sina aktiviteter just för att sommaren är så kort.

– Vi känner till de stora eventen på öarna runt omkring och samordnar så gott det går efter det, säger Elisabet Wennberg.

Så, som svar till vår läsare och kanske många andra som undrar, kan vi bara råda till en sak: ta fram kalendern och öronmärk de evenemang som intresserar dig mest.

Inlägget Kulturkrockar hela sommaren dök först upp på Tidningen Skärgården.

Trots tillräckligt elevunderlag och behöriga lärare så öppnar inte Ingmarsö skola i höst. Den finns inte med i kommunens budget för 2016.

Skolan på Ingmarsö, med verksamhet från förskola upp till årskurs fyra, kommer hålla stängt kommande läsår.

– Det finns just nu tio barn på ön i rätt ålder och dessutom två nyinflyttade barn i förskoleåldern, säger Therese Lövros som är ingmarsöbo och själv arbetar som lärare.

– Problemet är att de blivit uppmanade att inte söka till Ingmarsö skola, eftersom den ändå inte kommer öppna. Vi har fått höra att den inte finns med i budgeten. Det känns avigt.

Hon är rädd för att ön kommer att avfolkas om uppehållet blir långvarigt.

– Hela ön är rädd för att skolan inte kommer öppna igen. Då blir det bara sommarboende här. De unga par som flyttar hit nu vågar inte skaffa barn, och gör de det så flyttar de härifrån.

Inte första gången

Det är inte första gången som Ingmarsö skola varit i riskzonen, men tidigare har man i alla fall visat vilja genom att ha den öppen någon dag i veckan, menar Therese Lövros.

– Men om den nu läggs i malpåse helt och hållet är risken att det känns för omständligt att flytta barnen fram och tillbaka när de väl börjat på Svartsö eller Ljusterö skola.

Kenneth Netterström (M), ordförande i skolnämnden i Österåkers kommun, menar att det finns en vilja att öppna skolan igen men att både behov och förutsättningar saknas för närvarande.

– Just nu bedömer vi att det inte finns tillräckligt många elever för ge en bra verksamhet för barnen, och att det fungerar på ett tillfredsställande sätt ändå för de barn och föräldrar som berörs. Men vi tittar på att framgent få Ingmarsö levande igen ur skolsynpunkt, till exempel genom samarbeten med andra skolor och användande av tekniska hjälpmedel.

Måste vara en kvalitativ verksamhet

Kenneth Netterström menar att det inte är så enkelt att folk kommer flytta ut till öarna bara för att det finns en skola.

– Det fungerar ju åt andra hållet också – om folk flyttar ut så blir det en skola.

Han fortsätter:

– Det måste bli en kvalitativ verksamhet och stabil miljö även på lång sikt, vilket är det vi ska försöka få till nu. Vi vill undvika tillfälliga lösningar.

Mathias Lindow (L), kommunalråd i Österåker bekräftar att förhoppningen är att skolan ska kunna återöppnas hösten 2017. Han förklarar att det har att göra med elevunderlaget, och blir förvånad av att höra att det är så många som tio elever i rätt ålder i upptagningsområdet.

Blir det inte ett moment 22, att elevunderlag saknas eftersom skolan inte är upptagen i budgeten och därmed inte är valbar?

– Jo, vi får vara väldigt tydliga till föräldrar och intressenter med att vår ambition är att öppna skolan igen 2017. Tio barn och två i förskoleåldern, det skulle absolut kunna vara tillräckligt för att starta.

Inlägget Ingen skolstart på Ingmarsö i höst dök först upp på Tidningen Skärgården.

150 personer samlades i Abborrvass på Svartsö förra lördagen på invigningen av skärgårdsföretaget Örätts nya produktionskök.
Svartsöborna Cilla Heurlin, Lena Salomonsson och Catarina Zederman som driver Örätt kan nu äntligen få laga mat på hemmaplan.

– Vi är superglada. Det känns otroligt overkligt att det här nu är klart. Vi har sedan starten av det här projektet följt några ledord; skärgård, samarbete med Stockholm, kvinnor, närodlat, ekologiskt, året runt och att vi ska vara förädlare. Och allt det här gör vi idag. Det är ganska häftigt, säger Cilla Heurlin och utbringar en skål tillsammans med jublande och hurrande besökare.

Efter att bandet klipptes av Svartsö förvaltning AB , som låtit bygga köket, fick alla en premiärtur i kökets alla delar som är så stort som 250 kvadratmeter.

– Det är ett rent produktionskök. Man går in i ena änden där man byter om och ut i andra änden där matlådor packas och slutligen skickas iväg, säger Cilla Heurlin.

Stämningen var på topp och besökarna bjöds på bubbel, välsmakande snittar, rårakor och annat gott.

I början av september kan Örätt starta produktionen av ekologisk barnmat, matlådor för vuxna, och andra rätter i sitt nya kök.

Se köket invigas här: Video

Inlägget Svartsöbor lagar mat på hemmalplan dök först upp på Tidningen Skärgården.

Efter att ha jobbat i Guns livs på Nämdö i cirka 40 år varav drivit butiken själv i 17 år säljer nu Kerstin Öhman Moberg familjeföretaget med tillhörande restaurang, butikslokal, bensinmack och bostadshus. Hon hoppas att den kommande köparen driver verksamheten vidare.

Nyligen spreds nyheten om att Nämdös året-runt-öppna butik Guns livs är till salu. Kommentarer från ö-folk strömmade in på sociala medier och flera verkar drömma om att ta över verksamheten

”Ska vi köpa och sätta fart på stället”, skriver en Facebookanvändare.

– Jag har jobbat i rörelsen i över 40 år och närmar mig pension. Jag måste lösa detta på ett bra sätt i god tid. Jag kommer att fortsätta driva rörelsen tills vi hittar en köpare. Det vore roligt om det flyttade ut en familj som vill driva det vidare, det är för stort att sköta ensam, säger Kerstin Öhman Moberg.

Hon började jobba på heltid i företaget 1977 med sin dåvarande man och sina föräldrar Gun och Jojje Öhman som startade butiken 1950. På senare tid har det tillkommit en restaurang i rörelsen som Kerstins man Erland Moberg sköter idag. I försäljningen ingår, förutom affär, restaurang, bensinbrygga och båthus, även ett bostadshus med en butikslokal i botten där Kerstins föräldrar tidigare drev konditori.

Värmdö kommun har byggt ett servicehus med toaletter och sopställ på fastigheten för allmänhetens behov, då även ångbåtsbryggan ligger i anslutning till fastigheten. I utbyte mot att Kerstins familj har upplåtit mark för byggnationen samt att de har skött om servicehuset, har även restaurangens gäster fått använda toaletterna. Toaletterna och sopmajan kommer att finnas kvar för allmänheten att använda oavsett köpare, försäkrar Värmdö kommun.

Fakta/Skärgårdsbutiker 2015

Öppna året runt:

Arholma, Tjockö, Blidö, Ljusterö, Nämdö, Ingmarsö, Svartsö, Lådna, Möja, Runmarö, Sandhamn, Norra Stavsudda och Utö

Sommarbutiker:

Högmarsö, Rödlöga, Husarö, Finnhamn, Grinda, Gällnö, Harö, Kymmendö, Rånö, Nåttarö, Klintsundet

Inlägget Nämdöhandlare säljer familjeföretaget som startade 1950 dök först upp på Tidningen Skärgården.

Det blev för dyrt att frakta hem roddbåten till Sätra från Husarö, tyckte Gunnar Keijser, 83. Han satte sig bakom årorna och rodde hem den istället.

– Det är ingen prestation, tyckte Gunnar.

I strålande sol med lätt bris och dryga 20 grader i luften satte sig Gunnar Keijser i tisdags förra veckan i sin roddbåt på Husarö och började ro in mot Stockholm.

– Båtfrakten skulle kosta mer än vad båten är värd, dessutom skulle den levereras till södra Stockholm. Då tänkte jag att det där fixar jag själv, säger han.

Gunnar Keijser tillhör den gamla skolan. Om det inte går på annat sätt ja då får man göra det själv. Men att folk ror sina båtar har nästan blivit ett exotiskt inslag på vattnen nuförtiden.

– Det finns en del tokdårar som tror att det hänt en olycka när de ser någon som ror. Eller så tror de att man stulit något och försöker smita.

Det var också vad som hände. Under Gunnars framlordfart bland skären så ringde någon efter sjöräddningen som ryckte ut. Något som Gunnar inte uppskattade.

– Det var ju kav lugnt! De frågade hur det var med mig, jag sade att jag hade både vatten och öl och undrade hur det var med dem, säger Gunnar och skrattar.

Någon sjöräddning blev det inte tal om, men efter att ha passerat Finnhamn, Ingmarsö och Svartsö, en bit innan Grinda, valde han ändå att ta lite hjälp.

– Jag satte upp tummen och fick lift med en motorbåt in till Vaxholm. Min kompis hade beställt rum åt mig på hotellet och det är jag honom evigt tacksam för. Då fick jag möjlighet att se hur överklassen levde, själv har jag varit arbetare hela mitt liv. Smedhalva hette det förr, berättar Gunnar.

Ungefär åtta timmar tog färden in till Vaxholm. Gunnar räknade ut att han ror med tre knops fart.

– Jag hade räknat med att kunna ro in till Hammarby, men det gick inte. Jag hade inga lanternor och hade nog inte orkat hela vägen.

Morgonen efter tog han sig resten av vägen, genom Hammarbyslussen upp till slutmålet Sätra båtklubb.

– För mig är det här ingen prestation som många tror om man jämför med strömmingsfiskarna på Husarö. Två man rodde med bunkåror 200 kilo strömming till Vaxholm i en roddbåt som var fyra gånger tyngre än min.

Gunnar visar upp sina händer.

– Inga blåsor och jag är inte öm i kroppen, men jag kanske kan behöva massera ryggen, säger han.

Gunnar förklarar hemligheten med att kunna ro långt.

– Öl med tre och en halv procent är bra dragaröl. Det ska vara en hög stamvörtstyrka!

Någon dag efter att vi träffat Gunnar ringer han redaktionen.

– Här är en travesti på Stenbocks kurir av Carl Snoilsky som du ska ha med i artikeln:

Vem är den vilde roddaren,

Som forsar fram så fräckt?

Ur stugan tittar fiskaren,

Med undran och med skräck.

Är han på flykt från skatten,

En smitare månntro?

En joggare från skogen,

Som inte skall få ro?

Inlägget Med armkraft från Husarö till Stockholm dök först upp på Tidningen Skärgården.

Fjärrundervisning och elevaktiviteter stod på programmet när SRFs, Skärgårdarnas riksförbund, besökte Svartsö.

Små skolor vid kust och i skärgård har ofta likartade problem med att bedriva undervisning. En av de viktigaste frågorna för många skolor handlar om att kunna bedriva lektionerna via nätet. En fråga som diskuterades under ett möte på Svartsö.

– Fjärrundervisning är något vi pratar oss varma för. Vi vill att man även ska kunna samverka mellan kommuner med detta, men det måste beslutas högre upp, säger Eva Widlund, ansvarig för initiativet ”Skärgårdsskolor i nätverk” på SRF.

Värmdö skärgårdsskola, dit Svartsö skola hör, har redan erfarenhet av att använda fjärrundervisning.

– Vi använder fjärrundervisning för fullt och har börjat samarbeta med Skolverket i en försöksverksamhet. Det har varit tekniken som har varit den svagaste länken, men vi hoppas få draghjälp så att utvecklingen går fortare framåt, säger rektor Lena Möllersten.

Skolorna i nätverket samarbetar genom olika aktiviteter för barnen. Bland annat har man jobbat med vårtecken, där barnen från skolor på Ven i söder till Haparanda i norr har fått skicka in bilder och barnen har kunnat följa vårens rörelse norrut. En annan aktivitet har varit att tillsammans skriva en saga, där varje skola skriver var sitt kapitel.

– Nästa elevaktivitet grundar sig på sagoboken. Det handlar om en geografibok ur barnens ögon, där vi tänker att barnen ska få rita kartor, fotografera och berätta om sin ö. Det är viktigt att ge barnen en skärgårdsidentitet, en identitet där man bor. I en vanlig lärobok står ingenting om skärgårdskunskap, då får vi lov att ta med det, säger Eva Widlund.

Med under mötet på Svartsö fanna även en så kallad pedagoghund.

– Skolan har tillgång till en utbildad pedagoghund och förare, som till exempel dyslektiker kan lästräna med. Kontakten med ett djur gör barn lugna. Hunden ligger med och låtsasläser, en dyslektiker kanske aldrig läser högt överhuvudtaget annars, säger Lena Möllersten.

Inlägget Ökad samverkan bland skärgårdsskolor dök först upp på Tidningen Skärgården.

Värmdö kommun har beviljats 800 000 kronor för att stärka verksamheten i kulturskolan.
Delar av pengarna ska användas till en särskild satsning på Möja.
– Förhoppningsvis kan vi vara igång redan till våren, säger Ella-Kari Norberg, kulturskolechef.

Syftet med bidraget är att ge kulturskolan möjlighet att nå ut till nya målgrupper. Delar av pengarna som tilldelats Värmdö kommun ska gå till en särskild satsning på kulturskolan i skärgården, säger Ella-Kari Norberg till Skärgården.

– Vi har verksamheter igång på Runmarö och Svartsö idag. Men på Möja har vi ingenting. Därför hoppas vi kunna dra igång något där.

I första hand handlar det om att kunna erbjuda barn och ungdomar på Möja med omnejd att kunna spela något instrument.

– Men vilka instrument som skulle vara tillgängliga kan jag inte säga i nuläget. Vi för diskussioner just nu med olika personer som skulle kunna tänka sig att undervisa, säger Ella-Kari Norberg.

I bästa fall hoppas hon på att undervisningen på Möja kan vara igång till våren. Men absolut senast till hösten. Men ännu finns inget elevunderlag.

– Det måste vi förstås hämta in först. Jag tror att mycket handlar om att barnen inte blir intresserade förrän att de ser att det är möjligt, säger Ella-Kari Norberg.

Bidraget ska också stärka upp kulturskolans verksamhet på land. Bland annat vill man nå ut till ensamkommande barn, en målgrupp som normalt sett inte söker sig till kulturskolan. Men även pojkar är en prioriterad målgrupp.

Bidraget delas ut av Regeringen och instiftades av kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP). Totalt har 97 miljoner kronor delats ut under en tvåårsperiod.

– De primära anledningarna till att vi sökte är att vi vill fortsätta med och utveckla vårt arbete för att nå ensamkommande unga. Vi vill också kunna erbjuda verksamhet till hela kommunen, oavsett geografisk läge eller socioekonomiska förutsättningar, säger Fredrik Sneibjerg (L), ordförande i kultur- och fritidsnämnden i ett pressmeddelande.

Inlägget Kulturpeng ska ge mer musik på Möja dök först upp på Tidningen Skärgården.

Återvinningsgården på Svartsö tar inte längre emot farligt avfall. Anledningen är att gården inte håller tillräcklig standard för att ta emot sådant avfall och en upprustning skulle bli för dyr, menar kommunen.

– Vi är väldigt upprörda, säger Olle Wallin, ordförande i Svartsörådet.

Färgrester, olja, glödlampor och bilbatterier är exempel på sådant som fram tills nyligen kunnat lämnas vid återvinningsgården på Svartsö.

– Nu är vi hänvisade till grovsopsfärjan som kommer två gånger om året, säger Olle Wallin.

Det går däremot fortfarande att lämna sina förpackningar, glas, trä, metall och wellpapp på återvinningsgården. Men Olle Wallin är inte nöjd och anser det innebär en försämrad service för skärgårdsborna.

– Alla kan inte anpassa sig till färjan. Då blir alternativet att många låter sitt avfall stå kvar på tomten istället och det gagnar inte miljön direkt. Särskilt inte när vi bor i en sådan känslig havsmiljö, säger Olle Wallin.

Återvinningsgården, som öppnade 1996, lever idag inte upp till de miljömässiga krav som finns för att kunna hantera det farliga avfallet. Bland annat måste en ny oljeavskiljare köpas in och installeras och delar av marken måste asfalteras. Totalt skulle en renovering av återvinningsgården kosta omkring 400 tusen kronor, enligt kommunen. En allt för hög kostnad, säger kommunstyrelsens ordförande Monica Pettersson (M).

– Pengarna för upprustning skulle i sådant fall tas av den tekniska nämndens budget och det är en betydande kostnad.

Kommunen motiverar sitt beslut sett till mängden avfall som samlats in på Svartsö. Under 2015 samlades 37 ton avfall in jämfört med 191 ton på Möja. Men Olle Wallin tycker att det är fel att se till enskilda kostnadsposter.

– Vi accepterar inte ett resonemang där kommunen rycker i varje enskild sak och säger att det är för dyrt. Det är inte en korrekt beskrivning av kommunens totala kostnader för service i skärgården.

Han menar att Svartsö är en av Värmdö kommuns kärnöar och bör därför vara bättre prioriterad.

– Kommunen får kanske finna sig i att vissa saker är dyrare i skärgården, säger Olle Wallin.

Monica Pettersson förstår att det blir en omställning för svartsöborna. Men samtidigt säger hon att det är något som öborna får finna sig i.

– Det här är en prioritering som man har gjort och det kommer trots allt en färja och hämtar upp avfallet, säger hon.

Beslutet fattades av den tekniska nämnden i juni 2016. Ändå dröjde det fram tills i mitten av september, det vill säga två veckor innan beslutet skulle verkställas, som det kommunicerades ut till svartsöborna.

– Det kan jag tycka är för sent. Om man tog beslutet i juni borde man ha informerat omgående men här valde man att vänta och det kan jag bara beklaga, säger Monica Pettersson.

Inlägget Öbor rasar när avfallsservice försämras dök först upp på Tidningen Skärgården.

Ändrade regler och förutsättningar höll på att stoppa bredbandsutbyggnaden på Svartsö. För två år sedan kunde arbetet fortsätta tack vara ett samarbete med Österåkers kommun. Nu har de sista bitarna fallit på plats och redan till sommaren beräknas en av etapperna vara fullt utbyggd.

För ganska precis ett år sedan togs det första spadtaget för bredbandsutbyggnaden på Svartsö. Arbetet har sedan fortsatt under året och i höstas blev ansökan om strandsskyddsdispens beviljad.

– Just nu fortsätter arbetet enligt planen. Den första etappen ska vara klar senast i sommar. De övriga etapperna blir klara senast i slutet av nästa år, säger Michael Rotter, styrelsemedlem i Svartsörådet, som ansvarar för bredbandsutbyggnaden.

Under veckan har grävarbetet för de två efterföljande etapperna återupptagits. Totalt är Svartsö indelad i fem etapper.

– Grävarbetet kommer fortsätta så länge vädret tillåter. Vädret är perfekt just nu eftersom det inte ligger någon tjäle i marken, säger Michael Rotter.

I början av januari ska även Värmdö kommun ha betalat ut sitt utlovade bidrag på en miljon kronor. Bidraget är en viktig garant för att bredbandsutbyggnaden ska kunna fortsätta.

– Bredbandsutbyggnaden på Svartsö ingår i Österåkers stadsnät AB:s bredbandsprojekt och enligt reglerna får inte Österåker kommun bekosta något i Värmdö kommun. Det garanterar det här bidraget, säger Michael Rotter.

Vid sidan om utbyggnaden på Svartsö pågår även ett sidoprojekt för att få ut bredband till de omkringliggande öarna: Lådna, Träskö, Hjälmö, Storö, Trångholmen, Gällnö och Idholmen. Där söker man just nu en förbättrad finansieringslösning så att så många kringliggande öar som möjligt kommer med.

– Lådna ser ut att ha störst chans att få bredband. Nästan alla som bor på ön har anmält sig och ju fler som anmäler sig desto större är sannolikheten att utbyggnaden blir av, säger Michael Rotter.

Inlägget Bredbandsutbyggnaden på Svartsö snart klar dök först upp på Tidningen Skärgården.

Skärgårdsbolaget 1 som kör Waxholmsbolagets båtar i mellanskärgården avslutar nu samarbetet med Svartsöföretaget Örätt.

Sådan i våras har resenärer på Waxholmsbolagets båtar i mellanskärgården kunnat kalasa på lokalproducerad mat från prisbelönta företaget Örätt på Svartsö. Recensionerna i sociala medier har varit översvallande, men nu har rederiet som kör båtarna, Skärgårdsbolaget 1, plötsligt valt att sluta sälja matlådorna.

– Vi hade ett möte där vi diskuterade framtiden, där de frågade om vi kunde sänka priserna. Vi är så små vi kan inte göra något med våra priser. Vi har haft en mellanhand mellan oss och båtarna som lagt på ett påslag, det var enda sättet att lösa logistiken. Vi pratade om att hitta en annan väg, men så hörde jag inte mycket mer förrän jag fick ett mejl om att de hittat en annan leverantör, säger Cilla Heurlin på Örätt.

Beskedet kom helt oväntat med bara några dagars förvarning och förra veckan skickade man sista leveransen med båtarna.

– Handhavandet var snabbt, det känns lite tråkigt. Vi hade inget avtal, det är den stora missen som vi har fått lära oss av. Ett uppsägningsavtal eller något liknande hade varit trevligt, så man hade fått lite förvarning. Vi försöker överleva i alla fall, men det blir absolut ett stort avbräck, säger Cilla Heurlin.

Henrik Cars, vd på Skärgårdsbolaget, säger att det fanns två anledningar till att man avbryter samarbetet med Örätt.

– Vi fick synpunkter under sommaren om att vi var för dyra på maten, nu får vi ett lägre pris. Det som också är stort är att vi får en annan flexibilitet med den nya leverantören. Vi kan beställa och ändra flera rätter varje dag. Det är väldigt bra eftersom mycket av verksamheten förändras om det är en regnig eller solig dag. Tidigare har vi haft en veckas framförhållning. Vi har haft mycket svinn och kastat mat, det känns inte rätt.

Ny leverantör blir istället Carolines kök i Saltsjö-boo.

Inlägget Skärgårdsbolaget dumpar Örätt dök först upp på Tidningen Skärgården.

Liveband drog 70 gäster till Svartsö en grå lördag i mars. – Det blev mycket lyckat, det behövs mer event under lågsäsong i skärgården, säger Lena Salomonsson från Örätt som var ett av tre Svartsöföretag som anordnade kvällen.

Trots gråväder och isflak som lurade i vikarna blev lördagens tillställning en publiksuccé. Ö-bor från Svartsö, Ingmarsö och Edö, fritidsbor och tillresta stadsbor kom för att lyssna på Stockholmsbandet Old Timey Remedy.

Bandet som spelar amerikansk folkmusik underhöll publiken med medryckande melodier och historier om låtarnas ursprung från 1800-talets USA.

– Det känns exotiskt att få komma ut och spela i skärgården när det är mörkt och öde, säger violinisten Magnus Norrman som tycker att spelningen blev jättelyckad.

– Det är en väldigt familjär stämning här, till skillnad mot många spelningar inne i Stockholm, säger gitarristen Kristoffer Hallgren som själv är skärgårdsbo och bor på Västra Lagnö.

Örätt serverade pulled pork på amerikanskt vis. Trycket på evenemanget blev så högt att arrangörerna fick neka matgäster som anmälde sig i sista stund.

Hur kommer det sig att det kom så mycket folk?

– Vi har planerat det här sedan länge och affischerat i god tid. Jag tror det behövs mer liknande event under lågsäsong. Vi som bor och jobbar här hinner oftast inte gå på så mycket evenemang under sommaren men nu har vi tid, säger Lena Salomonsson.

Besökaren Anna Gomez tar sig sällan ut i skärgården under lågsäsong i vanliga fall men lockades av bandet

– Det är skönt att det är helt kolsvart här på kvällarna. Det är det aldrig i stan, säger hon.

Svartsö skärgårdshotell och vandrarhem stod för lokal och boende och Mirovino för drycken i baren.

Inlägget Exotisk spelning i mörk vinternatt dök först upp på Tidningen Skärgården.

På trettondagsafton var Ingmarsöborna utan el i nästan 24 timmar. Öbor led av kyla och vattenbrist. Toaletter sattes ur funktion och matlagningen begränsades till mackor. Förra lördagen försvann strömmen igen i flera timmar. E.on erkänner stora problem i skärgården och byter nu gamla sjökablar.

Många öbor har braskamin som kan hålla värmen men långt ifrån alla. Natalie Beck som bor i nya byn på Ingmarsö har varken utedass eller eldstad och för henne och hennes familj blev trettondagsafton en mardröm.

– Vattnet tog slut och toaletten fungerade inte. Vi grillade en måltid men åt mackor resten av dygnet. Det här är helt oacceptabelt, säger hon.

I november försvann strömmen i över sex timmar för Ingmarsö och omkringliggande öar och förra lördagen slocknade allt återigen. Den här gången varade strömavbrottet mellan klockan nio och två på på kvällen vilket drabbade ett bröllop som hölls på Ingmarsö.

– Som tur var hann vi äta middagen. Hade elen försvunnit tidigare hade bröllopsfesten blivit förstörd. Bröllopsvalsen fick vi dansa till små batterihögtalare, det var lite synd. Annars blev festen lyckad trots allt, säger nygifta Joakim Ljungberg.

Husarö, Finnhamn, Äpplarö och Svartsö är några av de öar som blivit drabbade av samma strömavbrott som Ingmarsö under vintern. Även i andra delar av skärgården såsom på Rindö har strömmen kommit och gått den senaste tiden. Enligt E.on beror den senaste tidens många strömavbrott på flera orsaker.

– Vid det senaste avbrottet var det fel på en hängkabel på Ingmarsö. Det långa avbrottet runt trettondagen orsakades av ett kabelfel mellan Äpplarö och Ingmarsö samt ett fel i det överliggande nätet. När det blir två fel på samma gång tar det mycket längre tid att både hitta felen och reparera, säger Johan Aspegren, informatör vid E.on.

Nu anser även E.on att situationen är akut ute på öarna och ska åtgärda problemen.

– I måndags startade arbetet med byte av en sjökabel vid Rindö. I sommar byter vi kabeln mellan Ingmarsö och Äpplarö och vi bygger in mer intelligens i nätet. Det gör att eventuella fel kommer att drabba betydligt färre kunder och att felstället kommer att hittas betydligt snabbare, säger Johan Aspegren.

Hur har underhållet av el-nätet varit i dessa områden?

– Vi går alltid efter principen störst går först. Det har inte tidigare varit vansinnigt många avbrott här om man jämför med alla våra områden. Därför har öarna inte prioriterats tidigare. Nu ser vi att vi måste prioritera om. Såhär ska det inte vara, säger Johan Aspegren.

Många öbor menar att man inte prioriteras i glesbygden.

– Så många och långa strömavbrott som vi har haft nu hade överhuvudtaget inte accepterats i Stockholm, varför ska det accepteras här?, frågar sig Natalie Beck.

– Det finns ingen sådan prioritering. Vi skickar ut montörer till alla fel på samma gång. Sedan går det ju fortare att köra bil in till Åkersberga än att ha tag i båtar och svävare vissa gånger och bryta is vid vissa tillfällen innan man kan laga felet, säger Johan Aspegren.

Fakta/Strömavbrott Österåker E.on

Avbrott över 3 minuter 2016, 37 stycken totalt

Avbrott över 3 minuter 2017, hittills 17 stycken

Inlägget Nu byts sjökablar ut efter vinterns el-kaos dök först upp på Tidningen Skärgården.

En eftermiddagsbåt på fredagar från Boda till Ingmarsö och snabbturer Stockholm-Husarö är två av landstingets förslag på förändringar i skärgårdstrafiken som är ute på remiss. 

Landstinget har nu skickat ut sin årliga remiss till kommuner och intresseorganisationer med förslag på förändringar i skärgårdstrafiken. Ett förslag handlar om att göra linjen Dalarö – Huvudskär permanent sommartid och tidig höst, den drivs idag enbart på försök.

– Intresset är stort att komma ut till Huvudskär som är en av de ikoniska platserna i skärgården, säger skärgårdslandstingsrådet Gustav Hemming (C).

I övrigt föreslås en rad justeringar och förbättringar av tabellerna. Bland annat vill man undersöka möjligheterna med kompletterande snabbturer på linje 12 (Stockholm-Husarö) och 13 (Boda-Ingmarsö) för att avlasta befintlig trafik. Man vill även utöka trafiken från Boda med några turen samt att, särskilt i norra skärgården, arbeta om turlistor för att minska förseningar.

– Vi bygger ut trafiken steg för steg, målet är att nå Rufsstandard till år 2020. Vi tar små steg den här sommaren och små steg nästa.

Förändringarna gäller för 2018, men även i år sker förbättringar. Bland annat med kvällsturer till Gällnö och viss utökning av trafiken till Nämdö.

– Några kärnöar saknar isturer, frågan är hur det tonnage vi har klarar isförhållanden. Det är något som kan sätta hinder för en fullständig rufststandard, säger Gustav Hemming.

Av skärgårdens kärnöar saknar Nämdö, Möja, Gällnö och Svartsö fortfarande fullständig Rufsstandard.

Fakta/RUFS-TRAFIK (regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen)

Morgon och förmiddag, måndag – fredag: Två turer till replipunkt, en tillbaka

Eftermiddag och kväll, måndag – fredag: Två turer till kärnö, en tillbaka

Sen kväll, en gång i veckan – tur och retur mellan kärnö – replipunkt

lördag – söndag: Två tur och retur – kärnö – replipunkt

Inlägget Trafik till Huvudskär blir permanent dök först upp på Tidningen Skärgården.

Om planerna går i lås blir Gräskö kärnö nästa år. Skärgården besöker en lugn oas i skuggan som snart kan kliva fram i rampljuset.

Fartyget M/S Riddarfjärden närmar sig lugnt bryggan vid Östernäs. Det är en solig vårdag, vågorna gnistrar vackert, men händerna svullnar ändå i den kyliga nordanvinden som sveper in över bryggplanen. Färden går till Gräskö. En snabb resa, något värmande kaffe hinns inte med, det tar bara tio minuter innan fartyget anlöper bryggan. Anna Johansson på Gräskö båtvarv möter upp och erbjuder skjuts till öns ”centrum”, Byviken på södra delen av Gräskö, där en icke obetydlig del av befolkningen i lä av en sjöbod tacksamt dukat upp med kaffe och kaka. Det blir ett långt och glatt samtal om livet på ön.

– Trafiken är bra vardagar, men vi önskar fler turer på helgerna. Annars tycker jag att vi har det jättebra. Vi har kommunalt vatten och avlopp och fiber säger Nina Sjöblom.

Om Gräskö blir kärnö kommer landstinget att garantera en viss bastrafik till ön. Den innebär bland annat två avgångar lördagar och söndagar tur och retur från Gräskö till replipunkten Östernäs, dess-utom en avgång i veckan sen kväll tur och retur. Gräskö kommer att utgöra en av de absolut minsta kärnöarna befolknings- och storleksmässigt. Förutom helgtrafiken tycker öborna att tillvaron på ön fungerar väldigt bra.

– Bredbandet var jättebra, jag hade inte kunnat jobba här utan det. Jag jobbar med reklam och skickar ganska stora filer, säger Karin Österman.

Den som letar problem får leta länge på Gräskö. Borta är numera bekymren med dåligt vattnen i brunnarna. De återkommande elavbrotten är ett minne blott. Inte ens byggande är speciellt svårt. Stora delar av ön är detaljplanelagt. Där är strand-skyddet upphävt och medger relativt stora hus nära vatten.

Avstånden är heller inte långa. Att ta sig in till Norrtälje tar lite drygt en halvtimme.

– Nu har vi fått en egen brygga av kommunen i Östernäs på fastlandssidan, det är fantastiskt, säger Bojan Ramstedt.

Trots goda förutsättningar för boende har ingen stor utflyttning ännu skett och få väljer att pendla från ön.

– Nu väntar vi bara på folk, säger Karin Österman.

– Man börjar nog från andra hållet och vill först hitta jobb som harmoniserar med skärgården innan man flyttar, säger Peter Johansson.

Gräskö har aldrig varit tätbefolkad. På 60-talet bodde endast ett fåtal personer på ön.

– Det var annorlunda förr. Min pappa Lars-Uno ville syssla med jakt och fiske, men blev ivägkörd av sina föräldrar, blev lots och hamnade i Norrköping. Man såg på glesbygd som något negativt, säger Karin Österman.

Nu är man ett 20-tal öbor och med god återväxt. Tillsammans med närbelägna Lill-gräsken, är det sex barn som pendlar till förskola och skola.

De öbor som har samlats nere vid Byviken är alla mer eller mindre släkt med var-andra och tillhör släkt som går många generationer tillbaka. Nykomlingar är förvånansvärt få.

– Våra barn är åttonde generationen. De har inget val, de måste också stanna på ön, säger Anna Johannson och skrattar.

Till skillnad från många andra kärnöar så är Gräskö ingen typisk turist-ö. Sedan några år tillbaka har man en handelsbod öppen sommartid och ö-barnen brukar sköta ett litet café, men sådant som krogar, museer och vandrarhem lyser med sin frånvaro.

– Förra året stötte jag på två fransmän med mountain bike-cyklar nere vid ångbåtsbryggan. De slog upp ett tält nere vid badviken, det var det mest extrema jag har sett, säger Karin Österman.

Karin Österman säger att hon funderat på att öppna en bed & breakfast, men att reglerna var så komplicerade att hon lade ner projektet. Krogliv är egentligen inget man saknar på Gräskö. Det finns många ställen att äta på i när-heten. Snart öppnar även restaurangen i Furusund. Vinter-tid har man dessutom M/S Riddarfjärden som dukar upp mat på fredagar.

Men även solen har fläckar sägs det och visst finns det fort-farande önskemål från de bofasta. Ön saknar till exempel gästbrygga, även om det i dagsläget inte är ett stort problem. Det brukar ordna sig för besökarna. Ett annat problem som säkert klingar bekant för många öbor:

– Företagspost brukar fungera bra hit, men privata paket kan hamna lite var som helst, säger Anna Johansson.

Fakta/Gräskö

I början av 1400-talet dyker Gräskö först upp i historiska dokument. Adelsmannen Tord Bonde lär då ha förvärvat ön. Från mitten av 1500-talet ägs ön av Penningby säteri och används som betesholme, sannolikt för får. Under 1600-talet flyttar torpare från Penningby ut till ön. Under 1700-talet bosätter sig lotsar på ön. På 1800-talet köper torparna Anders Löfgren och Anders Sjöblom sig fria från Penningby och delar upp ön mellan sig. Namnet Gräskö härstammar från substantiven gräs och ö med adjektivsuffixet –k. Det betyder ungefär ”gräsrik ö”. Verbet ”gräsa” betyder att beta, vilket förstärker öns historia som betesö.

Källa: Gräskön med tillhörande holmar och skär

Fakta/Kärnöar

Enligt förslaget i Rufs2050 ska Gräskö och Landsort bli kärnöar, med två nya replipunkter Furusund respektive Ankarudden.  Beslut fattas andra kvartalet 2018 i landstingsfullmäktige.

Övriga kärnöar är: Arholma, Tjockö, Ramsö, Ingmarsö, Svartsö, Gällnö, Möja, Runmarö, Sandhamn, Nämdö, Ornö, Utö

Kärnöar garanteras enviss bastrafik: tre turer tur- och retur till replipunkten varje vardag, samt en sen kvälls-tur en gång per vecka. Helger går två turer tur- och retur.

Källa: Stockholms läns landsting

Inlägget Gräskö tar steget ut ur skuggan dök först upp på Tidningen Skärgården.

Många trafikanter uttryckte stor besvikelse över Skärgårdsbolaget 1s beslut att avbryta samarbetet med matproducenten Örätt från Svartsö. Nu kan vi rapportera att skärgårdskockarnas maträtter är tillbaka på båtarna redan till helgen.

I dag, torsdag, är det nypremiär för Örätter på Waxholmsbåtarna. Påsktrafikanter kan avnjuta en tallrik lokalproducerad raggmunk med stekt fläsk eller gröncurrykyckling till helgen.

– Det är jätteroligt att få vara tillbaka på båtarna. Det gör mycket för ekonomin men det är framförallt roligt att få leverera till skärgården för det är här vi hör hemma. Närmre våra kunder kommer vi inte och mer lokalproducerat kan Skärgårdsbolaget 1 inte få, säger Cilla Heurlin på Örätt som lagar all mat i produktionsköket på Svartsö

I februari rapporterade tidningen att Skärgårdsbolaget 1 (tidigare TRSM) avbryter samarbetet med den lokala matproducenten. Istället inledde man ett samarbete med en annan leverantör, Carolines kök. Redaren sa att orsaken till avslutet var att trafikanter hade klagat på för höga priser på maten och att Örätts leveransvillkor inte var tillräckligt flexibla. Då kostade en Örätt 95 kronor. Beslutet att avsluta med Örätt möttes av stor kritik, bland annat på sociala medier

”Tråkigt att man inte gynnar lokala skärgårdsföretag som dessutom levererar mycket prisvärd och god mat.”, skriver en trafikant på Facebook.

I början av mars kom dock parterna överens om ett nytt upplägg.

– Vi har tagit bort en mellanhand och kan på så vis gå ner i pris. Nu tar vi några kronor mindre av Skärgårdsbolaget per rätt. Vi kommer att ha färre val av rätter men kanske istället en ”veckans rätt” som varieras, säger Cilla Heurlin.

– Det är jätteroligt att vi har hittat en lösning. Vi kommer att ha både Carolines kök och Örätt som leverantörer, säger Skärgårdsbolaget 1s vd Henrik Cars.

I sommar kommer Örätterna att kosta 105 kronor vilket innebär att redaren nu har fått ett lägre inköpspris och ett högre försäljningspris. Rätter från Carolines kök kommer att kosta 90 kronor.

Inlägget Örätt ombord på W-båtarna igen dök först upp på Tidningen Skärgården.

Larmen kommer ofta mitt i natten. På mindre än en minut är viltvårdaren Lennart Öberg ute genom dörren för att söka rätt på påkörda och skadade djur. Förutom störd nattsömn får han stå ut med scener där djur lider på hemska sätt. Men han fortsätter sitt uppdrag, för djurens skull.

Varje år sker cirka 50 000 viltolyckor i Sverige. Älgar, rådjur, vildsvin och annat vilt skadas i trafiken och orsakas ett stort lidande. För att minska lidandet finns viltvårdarna. Cirka 5 500 jägare i landet är engagerade i eftersök av trafikskadat vilt enligt det nationella Viltolycksrådet. Tusentals eftersök genomförs, helgdag och vardag, dag som natt och i alla förekommande väderleksförhållanden. En av viltvårdarna är Lennart Öberg på Ljusterö. Han har tagit hand om skadade djur så länge han kan minnas.

– Att vara ute i naturen är ett stort intresse. Jakt och fiske har jag hållit på med hela livet. Ända sedan jag var liten har jag tagit hand om djur. När jag var 20 år ungefär började kommunen höra av sig och fråga om jag kunde hjälpa till med skadade djur här på Ljusterö, berättar Lennart Öberg när tidningen hälsar på i hans hem på ön.

I dag är Lennart 76 år och en av tre viltvårdare på Ljusterö. Det är honom polisen ringer när olyckan inträffar då han är deras kontaktperson på ön. Och då går det undan.

– Jag är ute genom dörren på nolltid. Sedan tar jag mig till platsen där olyckan skett. Jag ringer ofta föraren som ska ha lämnat sitt telefonnummer till polisen. Av föraren kan jag få mer detaljerad information om var djuret sprang, berättar Lennart.

Om det skadade djuret ligger kvar vid vägen avlivar Lennart det och tar med det hem för att förvara i en frysbox tills han kan skicka det vidare till Österåkers kommun. Till slut går de avlivade djuren till förbränning i Uppsala.

– Om djuret finns på privat mark kontaktar jag först markägaren men de vill oftast inte ta hand om djuren, berättar Lennart.

Om djuret är påkört men har sprungit vidare blir det svårare.

– Då ringer jag upp de andra viltvårdarna Leif Andersson och Tomas Brottman som har hundar. Sedan hjälps vi åt att spåra. Hittar vi det så avlivar vi det.

Hur vet du om djuret bör avlivas?

– Man ser snabbt om det är skadat på gången, eller på deras bristande uppmärksamhet. Ett friskt djur hinner man knappt ikapp, säger Lennart. Han berättar vidare att en lätt knuff med bilen i bakdelen av djuret nästan alltid orsakar sådana skador att djuret blir lidande, och bör avlivas.

I 85 procent av larmen från polisen om viltolyckor kan Lennart hitta och avliva det skadade djuret. Inget vilt skickas till veterinär. Nu under våren åker han ut på uppdrag nästan varannan dag. På våren och hösten sker det flest viltolyckor i landet. Enligt statistiken är det vildsvinsolyckor som ökar mest i Stockholms län. Totalt ligger viltolyckorna i Stockholm på cirka 3 500 om året och det är länsväg 276 längs kusten mellan Åkersberga och Norrtälje som är den mest drabbade sträckan i länet, enligt det nationella Viltolycksrådet.

Men 276:an ligger inte inom Lennarts område. Han sköter om Ljusterö och kringliggande öar. Förutom trafikskadade djur tar en viltvårdare hand om djur som skadats eller vanvårdats på annat sätt eller om privatpersoner ringer och vill ha bort, till exempel, grävlingar på tomten.

– Det är lite problem ute på öarna. Jag åker nästan aldrig ut då det är svårt att på en gång hitta djuren som ska tas bort eller som är skadade. En privatperson fakturerar jag 375 kronor i timmen och folk vill inte lägga de pengarna det kostar att jag ska åka ut.

De jägare som finns på Ingmarsö, Svartsö och Äpplarö har inte det skottlossningstillstånd som behövs för att få ta hand om skadat vilt. Förutom jägarexamen och skottlossningstillstånd har Lennart flera mindre utbildningar inom viltvård i bagaget som ges löpande av polisen. De kan också komma ut och berätta om nya riktlinjer inom viltvården och viltvårdarna får då och då göra skrivningar där deras kunskaper kontrolleras. Lennart får 550 kronor per uppdrag som polisen ringer om. Efter uppdragen väntar även en omfattande avrapportering till det nationella Viltolycksrådet.

– Man ska rapportera in GPS-punkter, tidpunkter, hur många gånger man försökt att nå markägare, terräng vid olycksplats med mera. Det är jobbigt men säkert väldigt bra för att få en sammanfattande statistik, säger Lennart Öberg.

Han har även uppdrag från gemensamma villaägarföreningar på Ljusterö. De betalar en summa om året för att Lennart ska ta hand om skadat vilt på deras marker. På Ljusterö är det många som känner Lennart och han får hjälpa till med det mesta inom viltvård.

– En gång var det ett barn som knackade på med en skadad liten fågel i handen som de ville att jag skulle ta hand om, berättar han.

Lennart är pensionär sedan länge men vill inte sluta med sitt uppdrag på ett bra tag.

– Jag gör det för djurens skull. Man blir nöjd när man kan förkorta deras lidande, säger han.

Så gör du om Olyckan är framme:

• Kör försiktigt för att förhindra att en olyckan sker.
• Ring 112 om du kör på ett vilt
• Märk ut platsen där olyckan inträffade. Sätt din märkning på den sidan av vägen som djuret sprang åt. Har du inte röda ”viltolycka”band i bilen, märk ut på annat sätt. Exempelvis en ljus trasa eller en synlig plastpåse.
• Gå inte fram till ett vildsvin som är påkört.

Flest viltolyckor från 2010 till 2016 augusti

Länsväg 276 Kustvägen- Norrtälje 465 st

E4 Märsta Södertälje 357 st

Riksväg 73 Stockholm-Nynäshamn 342 st

Riksväg 76 Norrtälje Hallstavik 298 st

Länsväg 800 på Ekerö 293 st

Inlägget ”Jag gör det för djurens skull” dök först upp på Tidningen Skärgården.

KRÖNIKA. Statistiken för viltolyckor pekar uppåt. Sedan 2012 har olyckorna ökat i landet och förra året sköt statistiken i höjden med en ökning på 20 procent från föregående år. Siffrorna kan ha sina förklaringar enligt polisen. Det kan bero på att vi har fler djur runtomkring vägarna. Jämför vi med för tio år sedan har vi nu fler älgar, rådjur, vildsvin och annat vilt att se upp för i vägkanten. Det kan också vara så att mörkertalen har sjunkit och att fler anmäler olyckorna. Det är ett brott att inte anmäla påkört vilt och du får dessutom inte ut något på försäkringen för skador på fordonet om du inte har gjort någon anmälan. Polisen menar att fler kan ha blivit medvetna om anmälningsplikten. Det är såklart bra om så är fallet men hur kan det behövas en polisorder för att få folk att berätta om att man kört in i, och förmodligen krossat ett ben för mycket i en annan levande varelse, att man förmodligen har ödelagt alla chanser för ett fortsatt liv för djuret? Det är ett vansinnigt beteende. När man inte trodde att vi, människan, kunde bli mer barbarisk i bilfrågan, i och med koldioxidutsläpp och ständigt

dunder och dån, mejar vi dessutom in i djur utan att blinka, och utan att anmäla händelsen så att en jägare kan avsluta djurets lidande så fort som möjligt. Ibland skäms man än mer än man brukar för sitt släkte.

Men om så är fallet, att anmälningarna ökar, är det såklart bra och viktigt att fokusera på det och se till att trenden fortsätter. Dock verkar det inte gälla på alla öar i skärgården som du kan läsa mer om i dagens tidning. Möja har problem med viltolyckor som inte anmäls vilket, förutom djurens lidande, leder till obehagliga konsekvenser för övriga öbor som får ta hand om följderna.

Ett egoistiskt beteende av rang.

Hade olyckorna anmälts finns det dessutom ingen eftersöksjägare med tillstånd på ön. Det är något som fler stora öar i skärgården saknar däribland Ingmarsö och Svartsö. Polisen har inte upplevt detta som något problem tidigare men efter att de senaste oanmälda olyckorna på Möja nu blottlagts ska polisen se över situationen på öarna i Värmdö kommun. Det är bra men det allra bästa, och det enda rätta, är att få ner olycksstatistiken. Viltstängsel, sensorer, och skyltar är några förebyggande insatser. Men det viktigaste är att vi tittar upp och ut i vägkanten, i gryning och skymning, när risken är som störst, och att vi släpper på gaspedalen. Det är det minsta vi är skyldiga, oskyldiga djur.

Lisa Berlin

Inlägget Egoistiskt beteende av rang dök först upp på Tidningen Skärgården.